21 maj

Idag pluggar jag smärta!
Min granne Elena har stor erfarenhet av smärta. Vi samtalar om hur kroppen reagerar och fungerar. Hon uppskattar mina tankar och min kunskap. Våra samtal kommer alltid vidare till en annan nivå där våra erfarenheter bidrar till ett spännande samtal. Hon är öppen och nyfiken och jag kommer att sakna våra samtal nu när hon ska in på operation och vara borta i minst en månad.

Min familj är inte alls intresserade av att samtala på detta sätt, vara nyfikna på hur vi fungerar och framförallt vara nyfikna på vart samtalet ska leda. Det är tråkigt att ens närmaste inte vill. Fast jag kanske inte låter dem få komma till mig och samtala om det som de tycker är intressant. Varför är det så? Varför?

När jag vill tala om något är det som att alla fyra runt matbordet aktivt ignorerar det jag säger. Har det med uppfostran att göra? Har det med att jag är så urtråkig som person? Är det det här som jag själv ska bearbeta just nu??

Undrar....