Att stå under äppelträdet och få följa årets förändringar gör mig lycklig. Först ser man allt under de bara pinnarna, sen kommer lite svullna knoppar, ännu senare slår de ut till dessa vackra blommor. Snart kan jag inte se himlen genom äppelträdet. Då skänker bladen mig skugga och svalka där jag vilar i hängmattan...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar