18 juli

Jobbig dag. Många tankar, många tårar. Vi avslutar dagens D-day tema på amerikanska memorial place. Vi har varit på Omaha, Utah, Juno och Gold Beach. Vi har varit på tre museum på olika orter. Till slut orkar jag inte att ta in mer, får en sån huvudvärk när vi kommer till amerikanska minnesmonumentet. I det sista rummet i utställningen är det en kvinnostämma i högtalarna. Hon säger alla namn på de amerikanska soldaterna som har stupat under andra världskriget. Då kan jag inte hejda mig längre. Sorgen och tårarna bryter ut. De fortsätter att rinna när vi går runt och läser på de kors som är uppsatta i parken.
Hur kunde det gå så långt?
Hur kan det fortfarande ske? dessa krig och strider?
Lär vi oss aldrig?

Jag känner skam för att jag inte orkar hålla mig uppdaterad om det som händer i vår värld. Skam, för att jag inte gör något åt det.